I morse, en helt vanlig men iskall tisdagsmorgon, blev jag GLAD! Jag hade bilen till jobbet och parkerade på gatan. Innan jag ens hunnit ur bilen, stannade en annan bil med en ung man bakom ratten precis vid min sida. Han vevade ner sin sidoruta och jag tryckte ner min…..döm om min förvåning när han räcker över en parkeringsbiljett med mer än en timmes parkeringstid kvar. Stum tog jag emot den lilla biljetten han räckte över och innan jag hann säga något överhuvudtaget så hade han kört iväg. Tyvärr var det för lite parkeringstid för mig eftersom jag skulle vara på ett möte betydligt längre. Jag lade lappen i vindrutan under tiden jag gick och betalade för mig. Precis när jag skall lägga in min lapp parkerar en annan bil alldeles framför mig. Jag tar den parkeringslapp jag fått och går fram till den nya parkeringsgrannen och frågar om han har användning för parkeringstiden…. Vilket leende han brände av… Vilken värme det tacket innehöll. Snabbt förklarade jag hur det hela förhöll sig och att den som skulle ha det tacket redan hunnit en bra bit. -Det gör väl inget, det är ju rena ”glädjekedjan” fick jag till svar…